Sofia

Jag hade nästan glömt bort den, men när den nu tränger sig på igen så är den så välbekant att det känns konstigt att jag hade kunnat glömma bort den. Det känns som om någonting har greppat tag om allting som finns inom mig från halsen och ner till magen och krampar, krampar, krampar. Halsen stockar sig, även om jag inte ens ska prata. Känslan av att bara vilja släppa allting för en stund, jag känner mig ändå så maktlös. Redan? Jag trodde inte den skulle kunna infinna sig så tidigt, utan någon som helst anledning. Ingenting har hänt, det är bara jag. Jag som nojar och får för mig saker som det inte finns någon som helst grund för. Jag blir trött på mig själv, grymt trött på mig själv. Ska äta lite varma mackor nu och sen gå upp och sova bort denna alldeles hemskt välbekanta och jobbiga känsla, som just nu håller ett allt för hårt grepp om mig och mina tankar...