Sofia

Efter att i några timmar ha pratat om allt mellan himmel och jord med en viss Emil hade jag tänkt sova, dock fastnade jag framför datorn en stund till. Men jag är glad att han lyssnade och försökte få mig att förstå att allt kommer bli bra, behövde det samtalet, även om en hel del onödiga tårar trängde sig på.

Det är förresten den 6e September nu vilket innebär att lillasyster Frida nu har blivit 15år! Grattis!

Jag behöver egentligen sova, sova bort alla beskymmer som tränger sig på och hoppas att morgondagen bjuder på lite positivare tankar.

Jag är oerhört trött på ensamheten, men jag tror jag mår bra av det, jag vinner nog på det i slutändan, hur jobbigt och tungt allt än känns ibland. Jag vill inte förstöra allt denna gången genom att kasta mig in i något, det är så fruktansvärt onödigt. Dock hade jag behövt Niclas och Daniel här, de är duktiga på att hålla mig i styr, eller om det är jag som är duktigare på att hålla mig i styr när de är med, kanske är så, men oavsett så saknar jag de. Men jag är jätteglad för deras skull, Daniel har drömt om USA hur länge som helst och hur stolt jag är över att Erica lyckats komma in på polishögskolan går inte att förklara, och det är ju självklart att Niclas ska flytta med henne, men jag saknar de det gör jag! Tur att Annie, Helena och Ida fortfarande finns kvar här. Men det är fortfarande inge vidare kul att vara enda singeln, det är en konstig känsla.

Nej, jag måste försöka sova nu, eller jag måste sova nu, det blir nog inga problem, ska bara ta initiativet till att lämna datorn.