Nojig!
Varför ska det vara så att man har så oerhört svårt för att ta in vissa människor? Varför kan vissa människor få en att känna sig så jävla meningslös och liten utan ens ett ord, utan en blick, bara genom att existera? Vad beror det på? Är det bara man själv som framkallar den olust känslan eller är det något hos den personen som känns hotande? Det är oavsett riktigt jobbigt. Jag blir arg på mig själv när jag tillåter mig själv att gå ner mig och känna mig deppig bara av tanken på en människa, bara av tanken på att han/hon lever på samma plats som jag, dessutom känns det som att deras liv är så mycket mer betydande än mitt, varför är det så? När det inte ens är sant, när det bara är någonting som man själv prentat in i hjärnan, så förbannat jävla korkat ändå! Vad elak man är mot sig själv, för det är ju bara jag som blir lidande, dumt! Jag ska sluta noja över människor som inte betyder ett skit för mig, jag ska sluta gå runt och tänka på att det finns folk som tror sig vara så mycket mer än alla andra, eller åtminstone mer än mig. Det är det ju bara jag som kan avgöra! Jag förstör bara för mig själv, personerna i fråga som får mig att känna mig deppig vet troligtvis inte ens om det och om de gör det får det väl de bara att känna sig ännu mer märkvärdiga! Oerhört onödigt! Skärpning!