Sofia

I flera veckor har jag klarat mig undan de jävla tårarna, och jag har inte kännt mig direkt ensam sedan jag flyttade hit, varför ska det komma över mig nu då? Du är inte värd mina tårar, den som är värd mina tårar existerar inte längre, det är Bazo som är värd mina tårar, men honom tappade vi bort någonstans på vägen. Jag saknar honom, det gör jag, men jag vill det inte, för det är meningslöst, den Bazo som jag lärde känna är borta för evigt, du är Marcus nu, och det är en helt annan människa. Jag kan tänka tillbaka på den killen jag lärde känna för 3 år sedan, det var den killen jag blev kär i, den killen som jag offrade allt som innan betytt någonting för mig. Vart tog han vägen, vad var det som förstörde honom?

På något sätt känns det bra att det är på det viset, det gör att jag måste gå vidare, för han jag vill ha finns inte längre. Om jag nu ens vill ha honom. Jag vet inte vad jag vill, jag vill bara vara lycklig!