Sofia

Imorse fattade jag ett beslut som jag aldrig innan denna helgen trodde att jag skulle ha kunnat ta, jag bestämde mig för att inte träffa M i veckan iaf, han får komma förbi med mina kläder och lämna de på jobbet och pengarna som jag är skyldig honom kommer jag sätta in på hans konto. I efterhand känns det verkligen helt rätt och jag är glad att jag äntligen insåg vad som är bäst för mig.

De senaste dagarna har jag verkligen mått jättebra, det känns bara bättre och bättre för varje dag som går. De stunder när jag känner mig nere och deppig är väldigt lätträknade. De obehagliga drömmarna har flytt iväg likaså min olustkänsla när jag vaknar upp ensam på morgonen. Jag mår bra när jag går och lägger mig själv, det är skönt att kunna sprida ut sig i sängen, skönt att bara ha sig själv att tänka på. Jag tänker inte tillåta mig själv att dras ner igen, det är verkligen inte värt det. Därav mitt beslut att inte träffa M i veckan, och förmodligen inte överhuvudtaget. Vi är inte ovänner, vilket är en av anledningarna att det känna som rätt beslut, men samtidigt mår jag bäst av att släppa honom och gå vidare utan honom. Så länge vi slipper tråkiga kommentarer bakom varandras ryggar och avsky i blicken när man stöter på varandra mår jag jättebra.

Jag är riktigt stolt över mig själv, att det kunde gå såhär lätt och faktiskt fort dessutom, för jag tycker faktiskt att 1,5 månad är snabbt jobbat. Jag mår jättebra!!


Ska man känna sig dum för att man är glad när en bästa vän mår skit? :S <3