Sofia

Det känns som att denna dagen inte alls kommer att gå min väg. Vaknade med ångest i bröstet och känner mig seg, depp och tråkig. Känner inte alls för att träna, eller jobba. Det spelar ingen roll att det bara är ett kort jobbpass och att träningen inte tar med än 1,5 timma. Detta är en sån dag när jag helst hade krupit ner i sängen och dragit täcket över huvudet och bara glömt bort allt. Men det går inte, det kallas ansvar tydligen. Ibland vill jag bara få vara liten igen och slippa allt ansvar. Men det är omöjligt. Vet dock inte riktigt alls varför jag känner såhär, minsta lilla grej som går emot känns som ett berg att bestiga för tillfället, jag hatar såna här dagar. Men jag ska överprestera min förmåga (för det är så det känns) jag ska gå upp, jag ska göra mig iordning för att åka och hämta ut min jacka, därefter ska jag åka in till Kungsbacka för att träna och tillslut väntar ett kvällspass på jobbet. Stängning med Lina, tack och lov, då går det fort! Jag vill bara komma hem igen och försvinna. Men i natt är det dags att hämta upp mamma och pappa på Landvetter, närmare bestämt 4.30 i natt, och vid 8 har jag bokat tvättid. Får väl se hur jobbet vid 16 ska gå sedan. ^^ Men det är inte förrän imorgon, så det kan vänta tills dess, imorgon är förhoppningsvis allting bra igen och jag är mig själv! Jag håller tummarna för det, för det är inge vidare kul att känna såhär... klump i magen.



Kanske har hon rätt i alla fall ...