Sofia

Jag känner mig fortfarande lite smått förvirrad, men nu är jag inte deppig och sånt längre, mest bara att jag känner att jag inte har någon som helst koll. Saker och ting snurrar runt i huvudet, saker som sagts, saker som inte sagts, saker som hänt, saker som kan hända, saker som kanske aldrig händer, saker jag vill ska hända.. konversationer jag vill ska äga rum. Spelar upp scenario efter scenario i huvudet, utan att bli det minsta klokare! Ändå verkar tankarna inte ta slut, trots att jag för längesedan har insett att det är lönlöst att spekulera i. Det blir som det blir! Önskar att sanningen inte skulle behöva vara så farlig...