Sofia

Det är då fan vad det ska ta tid att ta sig hem på söndagkvällar, 2 jävla timmar tog det från att jag stängde dörren efter mig i Inseros till jag satte nyckeln i låset på Skäpplandsgatan, helt vansinnigt, i vanliga fall brukar det räcka med 45 minuter till en timma. Men det var ändå värt det, julskinkan smakade gudomligt och det var verkligen tid för första vörtbrödsmackan. Bra iniatiativ av min mamma. Men det är skönt att vara hemma, så nu väntar lite tvprogram som jag missat under kvällen innan jag ska besöka drömmarnas värld för ett par timmar. Imorgon är jag ledig, då väntar tvättning, städning och träning, ska dessutom hämta ut biobiljetter på Bergakungen, på Torsdag är det dags att se tredje och sista filmen i Stieg Larssons boksamling, Luftslottet som sprängdes, men världens bästa Joanna!

Det kändes som en jävla våg som svepte över mig med full kraft utan att jag hade hunnit förbereda mig överhuvudtaget. Två månader har gått, utan en blick, utan ett ord, utan en skymt. Gamla minnen, bilder och känslor forsade över mig på ett obehagligt sätt, tog ett tag att smälta det. Men nu står jag återigen med båda fötterna på jorden och vet att det som hänt är rätt. Jag har världens bästa vänner, tack för att ni alltid får in mig på rätt linje igen när jag börjar sväva iväg. Ni är guldvärda, vad hade jag gjort utan er?

Har snöat in på Twilight nu så det bara skriker om det, började läsa första boken på svenska på hemvägen, är redan helt trollbunden. Den kommer säkert vara utläst imorgon, och jag skojar inte. Annie jag förstår dig, du är inte galen, du är bara precis som jag! (a)



I´m better of without you... I know that now.