När man börjar inse...

Försöker le, försöker vara glad för min omgivnings skull
Försöker att inta tappa fästet
Försöker att intala mig att jag visst orkar
Att det inte alls är så omöjligt som allt känns
Men det är inte lätt
De där jävla tårarna som aldrig vill ge med sig
Tankarna som gång på gång irrar iväg helt okontrollerat
Känslan av att bara vilja försvinna är svår att stöta undan
Och hela tiden känner jag mig otröstlig och som att det inte finns någon väg ut
Det är så jävla svårt!
Det är så jävla tungt!

Men måste väl snart börja inse att det är dags att gå vidare
Dags att släppa taget och se sig omkring
Våga kliva in i nya rum, iaf börja med att våga öppna nya dörrar
Hur jobbigt det än känns att bara lämna allting bakom sig
Det är svårt att blicka framåt när man bara ser det förflutna
När man bara längtar tillbaka så vill man inte gå där ifrån
Man vill inte resa bort, man vill stanna kvar, där man trodde sig höra hemma

Att allt kan bli så förändrat på bara några minuter
Det är svårt och jobbigt att ta in
Det tar lång tid att smälta
Men tillslut lär man väl inse, inse att det finns en fortsättning
Att stigen faktiskt bara är lite otydlig just nu
Men om man fortsätter följa den kommer det såsmåningom klarna upp igen
Korsningar och nya vägen kommer att träda fram
Tillslut,
Det är så, det vet vi allihop
Tillslut!


Just nu är det väldigt jobbigt!

Dina tankar

Dela med dig av dina tankar:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din mail: (publiceras ej)

Din blogg:

Dina tankar:

Trackback