Sofia

De gånger man under sitt 18åriga liv längtar hem till sin mamma och pappa är nog lätträknade för de allra flesta, men vissa gånger saknar man de så jävla mycket! När allting känns som att det går emot en och man inte känner sig uppskattad från något håll vill man bara hem och vara liten igen. Hur mycket man än bråkar och skriker så älskar man de ändå. Även om just den där bråk och skrik tiden gärna hade fått vara aningen mindre. Igår var iaf en sådan dag. Jag längtade bara hem. Kände mig så obetydlig och oönskad. Fortfarande känns saker och ting lite tungt och en ny fors av tårar höll på att tränga fram när jag kom till jobbet imorske. Känner mig fortfarande lite skakis, men det ska nog gå över. Om inget annat händer blir det nog ganska tidig hemfärd sen. Förhoppningsvis följer Marcus med samtidigt! Och även om det blir utgång lr annat, så tänker jag ta taxi hem i värsta fall. Jag har fått nog! Jag orkar inte mer. Inte just nu iaf! Tack för att du förstår Marcus, det betyder väldigt mycket för mig! Synd bara att vuxna människor inte fattar, det är tragiskt tycker jag! Lite tacksamhet? Hur svårt kan det vara? :/

jaja, nu är det snart back to work. Ska bara springa iväg och hämta ut mina älskade skor som varit på klackning sedan igår, de har jag oxå saknat ^^ Kanske inte lite mkt som mamma och pappa iofs.

Mamma och pappa ni är bäst, jag Älskar er! <3



Marcus<3