Sofia

Allt känns så jävla hopplöst och tomt utan dig. Jag trodde att allt skulle bli bra nu, när både du och jag hade fått tvivla lite. Men så börjar du om igen, vad händer? Jag hänger inte med alls. Saknar dig så jag vet inte vad och bara att risken finns är jobbigt nog. Vad händer med mig om du bestämmer dig för "alternativ undergång? Hur ska jag ta mig ur det? Jag växlar mellan uppgivenhet och hopp, men vågar inte tro på någonting. Tankarna snurrar runt i huvudet på mig, och jag blir inte det minsta klok på det.Och ditt tänkande verkar inte ge så mycket heller, men det tar på mig, något så in i. Hur kan du göra såhär mot mig? Du är mitt allt, jag vill inte leva utan dig!

Måste lämna in min dator nu, har ätit lite iaf på min rast. Det ger med sig bit för bit.


Kalla mig älskling igen!