Sofia

Lovade er igår att jag redan idag skulle börja komma med positivare inlägg, oavsett hur gårdagen slutade. Inte för att jag känner mig särkilt positiv egentligen, men jag vet att jag måste försöka tänka positivt och se framåt för att ta mig igenom detta. Jag har lovat mig själv att inte låta det ta lika lång tid denna gången, och på samma gång lovar jag mig att inte försöka ta några dumma genvägar, som i verkligheten är omvägar. Jag kan inte skjuta upp problemet och sorgen, jag måste börja bearbeta från dag 1. Hur svårt det än är och hur hopplöst allt än känns.

Det bästa jag någonsin har haft har precis slitits ifrån mig, men jag måste inse att jag är stark i mig själv, så hjälp mig nu, stötta mig. Jag vill komma ur denna helvetes situation så fort det bara går.

Ledsen att allt inte blev positivt, men jag lovar, för varje dag som går, så kommer det lätta litegrann, och då kommer inläggen bli positivare och positivare. Däremot kommer det krävas några riktiga snyft inlägg ett par gånger de närmsta veckorna. Ensamma kvällar/nätter. Lediga dagar. Andra par. MINNEN! Det finns väldigt mycket som kan stanna upp min väg mot lycka igen, men det måste få vara så.

Jag är tacksam att det finns så många som bryr sig och vill hjälpa mig, jag tycker så mycket om er och vill inte att ni glömmer bort det, jag blir svår att nå nu, det är mitt sätt tyvärr. Jag kan vilja prata men kanske inte har så mycket att säga.


det kommer ta ett bra tag att släppa dig, du finns för alltid kvar inom mig.
tack för dessa tre åren! <3