Sofia

Senaste dagarna har jag gått som i ett töcken.. jag orkar inte, vill bara att allt ska vara enkelt och lätt, men det är istället raka jävla motsatsen. Vi har ju bokat resa å allting, kan det inte få ordna sig allting, så att allt som vi har planerat, allt som vi har sagt kan bli gjort. Så många planer och drömmar som aldrig blir som man tänkt, men låt inte detta gå i kras. Varför ska det vara så jävla svårt att förstå sig på sig själv, kan jagi tne få ett konkret svar? Jag växlar mellan glädje, lycka, gråt och uppgivenhet. Jag orkar inte! :( Snälla låt det bli bra igen, snälla låt allt komma tillbaka till mig! :( Jag behövde ngn som förstod mig, någon som kände mig och orkade bry sig, och jag hittade honom. Men han kände mig för bra, han kände mig så bra så att jag förstod att jag hade tappat bort mig själv, han fick mig att inse vem jag är, vad jag tycker och känner och att allt kanske inte är så där jättebra som jag har inbillat mig, och det är hemskt, men samtidigt väldigt tacksamt! TACK NICLAS!! <3 Tack för att du har ägnat den tiden åt mig som du har gjort, du har fått mig att förstå mig på mig själv igen, iaf till en viss del, en större del än tidigare. Du borde inte ens vilja titta på mig, du borde inte ens vilja ägna en sekunds pratstund åt mig, du borde inte vilja veta av mig, men jag är innerligt glad att det inte har blivit så! jag är så glad att du fortfarande finns kvar efter allting jag gjort! :( Efter allt jag har utsatt dig för. Du kommer alltid betyda jättemycket för mig, finns så många som jag inte klarar av att förlora. Så många jag inte vågar riskera. Ändå är det någonting som jag måste göra, någonting som kan få mig att känna lycka och glädje igen, någonting som kan få mig att känna att jag är rätt i livet, på rätt plats, men rätt människor och att jag trivs med det! Varför är allt så svårt?? Varför kan det inte bara vara enkelt! :(

Snälla hjälp mig! Jag kan inte tänka klart, vet inte hur länge jag vågar vänta, vet inte hur länge jag vågar chansa, är rädd för att göra något förhastat samtidigt som jag är livrädd för att kasta iväg ngn chans :/ Jag vet itne vad, hur eller när jag ska göra någonting.... :S Allt bara snurrar och jag är rädd, rädd för att förstöra ngt som är bra, rädd för att missta något som är värdefullt, och rädd för att missa en gyllene chans, som kanske aldrig mer kommer igen! :S