Sofia

Jag saknar någon, men jag vet inte vem. Jag hoppas att det är Marcus, det hade varit lättast och bäst så. Vill att allt ska vara enkelt. Men det är det inte. Det är så jävla jobbigt allting:( Känns som att det lättaste hade varit att bara ge upp allting :/ Men det går inte.. Det är helt fel väg att gå. Jag vet det, men jag orkar inte mer.. :'( Har bara gått ngra dagar, men ngra väldigt plågsamma dagar och det är skitjobbigt:( Varför är inte livet lätt och enkelt?:/ Allt känns så meningslöst just nu. Tomt och helt jävla värdelöst! :( Jag ska försöka komma vidare, men det är fan inte lätt.

Jag saknar någon, men jag vet inte vem.
Jag var ju glad då!!!! "/

Fan jag förstår inte mig på mig själv:'(

Det är slut mellan mig och Marcus! </3 :S Allt känns så tomt, konstigt och jättejobbigt. Det är så ovant att vara ensam. Att inte alltid ha ngn att ringa eller vända sig till. Det är en ovan och jättejobbig känsla. Men det var mitt beslut och det kändes som rätt. :/ Det har varit väldigt jobbigt sista tiden, men det är ändå fruktansvärt svårt att se ljuset i allt detta nu. Pendlar mellan uppgivenhet och lättnad hela tiden "/. Men vad ska man göra?:S Det kändes som helt rätt beslut, men nu vet jag inte längre. Vet inte vad jag vill eller någonting. Jag saknar honom samtidigt som jag känner att det är skönt att det är gjort. Fast vet ändå inte.. Alla sommarplaner, framtidsplaner och drömmar har bara på några dagar gått i kras. :S Det är inte lätt. Ingenting är lätt! :S Men allt kommer väl ordna sig till slut, även om det känns helt omöjligt just nu:S Ser bara mörker, sorg och en väldigt väldigt svart framtid:S

Tack alla ni som bryr er!
Och varför jag inte har berättat för er alla är för att det gör så ont, orkar inte bryta ihop, måste samla kraft för att säga det och det tar tid..
Men jag vet att ni finns där för mig!

JAG ÄLSKAR ER!!! <3

Senaste dagarna har jag gått som i ett töcken.. jag orkar inte, vill bara att allt ska vara enkelt och lätt, men det är istället raka jävla motsatsen. Vi har ju bokat resa å allting, kan det inte få ordna sig allting, så att allt som vi har planerat, allt som vi har sagt kan bli gjort. Så många planer och drömmar som aldrig blir som man tänkt, men låt inte detta gå i kras. Varför ska det vara så jävla svårt att förstå sig på sig själv, kan jagi tne få ett konkret svar? Jag växlar mellan glädje, lycka, gråt och uppgivenhet. Jag orkar inte! :( Snälla låt det bli bra igen, snälla låt allt komma tillbaka till mig! :( Jag behövde ngn som förstod mig, någon som kände mig och orkade bry sig, och jag hittade honom. Men han kände mig för bra, han kände mig så bra så att jag förstod att jag hade tappat bort mig själv, han fick mig att inse vem jag är, vad jag tycker och känner och att allt kanske inte är så där jättebra som jag har inbillat mig, och det är hemskt, men samtidigt väldigt tacksamt! TACK NICLAS!! <3 Tack för att du har ägnat den tiden åt mig som du har gjort, du har fått mig att förstå mig på mig själv igen, iaf till en viss del, en större del än tidigare. Du borde inte ens vilja titta på mig, du borde inte ens vilja ägna en sekunds pratstund åt mig, du borde inte vilja veta av mig, men jag är innerligt glad att det inte har blivit så! jag är så glad att du fortfarande finns kvar efter allting jag gjort! :( Efter allt jag har utsatt dig för. Du kommer alltid betyda jättemycket för mig, finns så många som jag inte klarar av att förlora. Så många jag inte vågar riskera. Ändå är det någonting som jag måste göra, någonting som kan få mig att känna lycka och glädje igen, någonting som kan få mig att känna att jag är rätt i livet, på rätt plats, men rätt människor och att jag trivs med det! Varför är allt så svårt?? Varför kan det inte bara vara enkelt! :(

Snälla hjälp mig! Jag kan inte tänka klart, vet inte hur länge jag vågar vänta, vet inte hur länge jag vågar chansa, är rädd för att göra något förhastat samtidigt som jag är livrädd för att kasta iväg ngn chans :/ Jag vet itne vad, hur eller när jag ska göra någonting.... :S Allt bara snurrar och jag är rädd, rädd för att förstöra ngt som är bra, rädd för att missta något som är värdefullt, och rädd för att missa en gyllene chans, som kanske aldrig mer kommer igen! :S

Så var det måndag igen. 30 dagar kvar till skolavslutningen. 18 skoldagar, om jag minns rätt.
Mådde inget vidare imorske, jätteont i magen och uppstötningar så övervägde att stanna hemma idag.
Men nu känner jag mig bättre och har bestämt mig för att ta bussen och tåget till Marcus senare. :)
Men några timmar till väntar jag nog eftersom han fortfarande jobbar. Han slutar inte förrän runt 19.
En liten McDonald´s arbetare har det blivit av honom, för er som inte visste det :P

6maj tog jag körkort! :) Så akta er nu från alla vägen runt om Lindome, Göteborg och Kungsbacka:)
Eller det är nog lungt, jag har ju faktiskt blivit godkänd, så ni kan nog vara lugna:)
Men däremot lägger jag hela skulden på lördagens virrande i Göteborg på körkortet och bilen;)
Jag och Matilda skulle in till Bergakungen för att kika på bio efter mitt jobb.
Jag slutade 19.30, men vi var inte klara förrän strax innan 20, vilket resulterade i att Gustav missade sin buss. Nästa buss skulle inte gå förrän två timmar senare vilket fick mig att känna lite skuld, därför var jag snäll och körde honom till Paradiset:) Sedan ändrade vi riktning mot Göteborg och Bergakungen. Vi tog oss på 158 mot Göteborg och kom tillslut fram till Göteborg, men med två blondiners lokalsinne blev det väldigt svårt att komma fram till vart vi skulle. Detta resulterade i att det tog ett tag innan vi förstod hur vi skulle kunna komma till Bergakungen, eller ens förstod var vi var någonstans. Men när klockan var ca. 21.05 var vi framme, men en sak återstod, att hitta en parkering. Vi hade som tur var inte bokat ngn bio, utan hade bestämt oss för att se vad som skulle gå när vi väl var framme. Efter en halvtimmas omkringvirrande i Göteborg bestämde vi oss för att parkera vid Heden. Därefter började våran vandring mot målet, bergakungen, IGEN, men denna gången till fots förståss. Efter många om och men var vi framme endast för att få reda på att vi hade missat alla filmer och att nästa film inte skulle gå förrän 35.15, alltså 1 och en halv timma senare. Vi gav upp bergakungen och satte oss på en spårvagn för att leta efter en annan biograf, när vi väl hittade en så var den såklart stängd. Därmed valde vi att ta spårvagnen till Brunnsparken för att sätta oss på McDonald´s.. Efter det började vårt letande efter bilen igen, vi började men ytterliga en spårvagnstur, tillbaka till Skandinavium. Sedan fick vi gå runt hela Heden innan vi hittade parkeringen där just vår bil stod parkerad. Sedan bar det av mot Kungsbacka igen, för att lämna av Matilda på stationen och hämta Marcus. Sedan körde vi motorvägen hem, stannade på en shellmack för att köpa lite ostbågar och godis. Sedan var det hemåt:) Vi satte på Den där Mary, men när ostbågarna var slut så somnade vi ganska fort. Något badande på morgen blev det inte, vilket vi hade bestämt. Istället vaknade vi strax innan Marcus skulle åka. Men somnade om. Därefter vaknade jag för att säga till Marcus att han behövde gå med en gång. En timma senare satt jag på bussen mot Lindome för att ta mig jobbet. Som det kan gå ;) .. Västrafik är tillförlitligt;) haha..

Nyss blev jag väldigt glad då jag såg att Camilla Läckberg nya bok, Sjöjungfrun, kommer ut den 28 maj! :) Lycka! :D

Ledig nästa helg:) Skönt! :)

Grattis igen Helena, 20år och nästan vuxen! :D Älskar dig!

Annie snart är det över, stå ut! :) Du fixar detta galant! Saknar dig! :)

Marcus är så stolt över att du har fått jobb! :) Se till att du jobbar på ordentligt nu! :) Nästa är körkortet hoppas jag:D Älskar dig över allting annat i hela världen! :D <3

Ha det bra :)